Så enkelt, bara att vrida ur det sista ur saker som inte borde vara överfyllda.
Fylla på med vin igen och genomgå den pinsamma tystnaden som följer efter det innan man vågar hålla handen, trycka sig upp mot bröstet och vänta in i det sista tills läpparna möts för första gången och lättnaden, eller ångesten av tankarna: kommer han att vara bra?

Kommer han att uppfylla mina krav? Kommer jag att vilja tillbaka? Eller kommer hans namn bara att få en enda rad på min lista?

Jag har väldigt svårt för att bli kär, och om jag nu blir det är det väldigt lätt för mig att glömma.

En såkallad bitch som släpper taget om gränserna, och tillåter tillfredställelse, om det passar för stunden.