Piller. Det hjälper inte. Du drogs sakta ner mot dem, dem som hamnat under och bara fortsätter klacka runt. Utan försvar, utan påverkan och med instabila tankar som det egentligen inte finns någon plats för i landet utan namn. Det är bara psykologiskt. Du kommer bara känna tillfredsställelse för stunden, allt annat än PURE LYCKA. Sluta. Även fast gener skapar din ögonfärg kastar de inte vålnaden över dina känslor.

Du kommer bli fast, jag kan inte lova men viljan att vara stark och att hoppet är det som lämnar oss sist är inte det läkare lever på, dem lever för att trycka i oss allt annat än antioxidanter. De vill skapa en kemisk reaktion, proppa i oss destillerade medel för hjärnan, hoppa upp till en nivå där vi eftertraktar dem, trånar efter deras magiska recept. Lycka.

Koppla upp kroppen, du äter bra, motionerar, dricker ditt vin som gör ditt hjärta gott, och din vän finns alltid hos dig, bara ett knapp tryck bort. Om du fortsätter, kommer dina endorfiner strida mot sitt slut, de översvallar och din hjärna likt brända popcorn i mikrovågsugnen, likt morfin, utan svar på att just du finns där mellan dröm och verklighet.

Skrik på mig, slå mig om du vill och drick dig full på allt rödvin som finns i ditt skafferi, kalla mig vad du vill. Men jag kallar mig en vän.

Lycka finns. Men inte där, och det är inte försent för att fortsätta kämpa ännu. Och jag vill inte förlora dig min ängel.