Mångfalden sliter ur oss vettet och puttar in det genom brevinkastet efter vi låst dörren och sagt godnatt för ikväll till grannar, pojkvänner, familj och barn. Alkohol, det ända jag går ut för. Och skratta åt att jag inte ens kan sångtexten i den enklaste låt man hört 1 000 gånger innan på samma ställe, i samma bar, på samma barstol med samma sprit i kroppen.

Jag åkte så jävla långt bort från er, krossade er i sömnen. Om det inte bara är fel av människor att dräpa ner skit under ögonen, vad är det då? Jag strävar alltid efter lycka.

Jag strävar alltid efter att få trycka upp er mot väggen, ställa er öga för öga. Om ni inte vill, varför ser ni då så gärna till att jag faller?

Jag har försökt att ge er hela skulden, trycka ner era smutsiga kinder mot asfalten och skrika DÖ, DÖÖ ERA JÄVLAR!!

Men istället sitter jag kvar, ser mig själv från ett lågt dimmoln fallera. Svälja. Låta tårarna hänga från mina fransar, tungt.
Och svälja.