Jobbar ute till sjöss.
Natten ligger kristallklar när jag går av mitt pass. Bara maskinmännen och matroserna som bevakar mina sista krafter när jag röker min välförtjänta natt dos.

Jag saknar dig, min ny funna vän.
Men sjön har alltid lockat mig mer.

Fartyget skrider genom dimman och på hösten vet vi att vi plöjer lite extra genom vågorna
av havets och vindarnas kraft.

Var är du inatt? Jag undrar. Men jag trivs.

En sista glimt bort slänger jag mina sista rökmoln av frihet mot ett närmande fartyg.
Lasten dundrar nere på däck och med ett uttryckslöst försök till att dra täcket över min frusna kropp suckar jag. Förståelsen av att jag, ensam klarat mig genom dessa val och nya möjligheter blir ännu ett snitt i mitt pappersblock.

Jag har sett de österländska blickarna vandra genom varje vrå av min figur och jag har insett att ensam bestämmer bäst själv. När smutsen under matrosernas kängor klibbar sig fast under mina i den mint färgade korridoren står det klart,
det kommer att bli en mild vinter.