Hufvudlösa ryttare i brist på annat. Ett andetag som fick mig att välja bort alkoholen och den trasiga plånboken för ikväll och istället inrikta mig på att ge det där lilla extra som jag plockade fram hos mig själv idag. Den nakna sanningen.
Ihop torkat snus fanns i min väska i morse, samt de kladdiga läppglansen och ett par oanvända profiler. Bakisbiljetten hem hade jag två minuter bort från gatan som jag inte så längesedan själv bodde på. Men jag följde stearinljuset, och ljudet av dina tunga andetag. Skräpade ner mig rätt så rejält innan jag begav mig till att hitta på mig själv igen. Skräpade ner mig rätt så rejält genom att begå ett lyckat Deep. Och jag älskade det, och jag älskade att se dig berusad.