Hej,
var är du i natt?
Snön ligger täcket drar sig sakta över dina rödnypta kinder som en konkret slutsats att du är saknad. Det piper i dina öron, det rycker i dina fingrar.
Du ligger där, stilla, med andan i högsta hugg, lyssnar på bilarna och stadens pulser. Kan knappt inse att du snart är framme nu.
Du är hon som såg till att försvinna. Du är hon som såg till att allt försvann. Du är hon som klarade allt galant, du är hon som krossades mot fetischens råvara, du är hon som alla stirrade sig blint på även fast hon inte var där. Hon var alla drömmars bild.
Krisen är snart över och din övertygelse tros ha trekant ikväll. Smått irriterad över att påsen snörats åt hårdare runt din hals av dina häftiga andetag och din vidgade bröstkorg som böljar in i stjärnorna du ser där utanför, plastbubblan finns inte längre bara i din fantasi. Du är av hela din själ så söt i ansiktet att du är och kommer alltid att vara den som är den. Hon som aldrig kom för sent, inte heller hon som blev kvar efter att laget hade valt sina mittfältare, inte heller hon som blev kallad för slyna.
Inte hon som blev spottad på i korridorens soffor, inte hon som såg sig om efter Daniels hemmafest om han sprang efter, inte heller hon som inte flyttade därifrån.
Var är du i natt? Var fan är mina skor? Mina hemliga köksingångar, råvaror och champagne i trappuppgången och tända ljus utanför duschdraperiet…
Vintern klarar inte av det, och inte heller du, för du är inte här nu, du tar inte hand om mig ikväll, ingen finns innanför min plastbubbla. Tegelstenarna haglade precis som igår när kungen talade om för oss hur mycket vi var värda genom att ge honom en andra chans.
Om du skulle röka sönder dina lungor på en kväll skulle det kännas såhär, utan sömntabletter och Cabernet sauvignon i blodet.
Du är hon som aldrig gav sig, du är hon som låter håret växa, trånar efter kicken, slår dig sönder och samman och du är hon som stannar hos mig för evigt.