Mitt i natten trevar jag mig fram, utan spår, utan mönster, i blindo. Söker efter ljuset likt ett ivrigt frö under asfaltens förkolnade täcke. Jag sparkar bakut och finner mig i tanken om att jag inte längre är fastbunden vid dig. Bara min post levereras till din brevlåda numera, dock inga känslor. Inga kärleksförklaringar eller "jag älskar dig" med klump i halsen. Inga storpack hushållspapper, inga dubbla tandborstar, inga kalsonger i tvätten.
För i mitt huvud är det slut nu.
Det känns konstigt men jag söker fortfarande. Bekräftelse för att kompensera alla förstörda och återanvända ord och fraser. Jag behöver en ny röst och en ny kropp som kan ge mig det där jag aldrig riktigt fått känna på.

Förälskelse.