Rastlös, höjer musiken och rusar runt i rummet i mitt huvud för att försöka fånga de tankar du just skjutit bort från min skalle. Ut, ut ur min fucking värld tänker jag, ifall du inte vill stanna.
Nej. Dina fingrar rör mig likt en paprikas heta yta och du smakar av den. Noga, fingrar i mitt hår, smeker min rysnande kallsvettiga yta.
Jag går ut.
Nikotinet lugnar mina nerver när jag stirrar mig blind på de gamla smutsiga hustaken. Innergårdens fasad kyler min redan frusna kind och mina tankar om er beblandas med hat och fruktan om att vi, du, jag och nazisterna, alternativa och människohatare lever i precis samma värld.
Du talar om henne, precis som din gud. Du talar om henne och jag ger dig käftsmällar med blicken om att jag aldrig kommer att kunna ta dig intill. Det klarnar aldrig och jag önskar att du kunde resa nu.