Jag tror jag torkar ut.
Lever just nu i den sanningsvärld av nötknäckartystnad på julen och med tomheten av dagen efter nyår.
Det doftar meningslöst och svennebanan klockan kvart i 8 på vagnen hem, det skriker sig hest i mitt bröst. Varför är jag rädd?
Du sticker huvudet i sanden men jag ger mig inte, jag kräver ett svar. Var är glöden?
Eller är jag rädd för den?