Det ångar samvete. Fruktansvärt med värk och ömmar läppar från drinken igår. Såriga minnen och luften är slut. Du skapade en praktisk ungdom där gränserna stramades tight. Ekonomin befinner sig i botten av lådan men syns mer med glammiga örhängen. Kanske blir man lyckligare av det?
Jag tror man höjer ribban lite, igen och igen. Du kysser mig hårt, slagen mot en fördom. Vad hände egentligen, natten mellan mina gin&tonic...

Det är så jävla over baby, men du skapade mig, det gjorde du fan.