Save yourself

Sommaren är över och det är nu livet börjar på riktigt, skakar om din vän som du hållt i handen och stupar över gatan när taxibilens däck ryker i asfalten. Det är du, och jag och ljuset. Ruskar om dig och hoppar upp på benen igen som alltid brukar bära dig längre vägar än hem till honom. Jag är stark, du är så svag och med pulsen i handen vandrar jag vidare ner för avenyn, klapprandes med basen dunkande i mitt obalanserade huvud och bakisbiljetten hem har redan försvunnit från min handväska, ner på golvet där trampandes fötter trycker ner och dras upp igen efter klockan fem på morgonen. Välkommen.